Reflektion från valdebatten på Sparbanken 28 aug
Som ungdomarna sa, bra att det är så bra stämning mellan politikerna. Det lovar gott för framtiden.
Det är också positivt att partier från båda sidor ser behoven av fler bostäder och bättre arbetsförhållanden för kommunens anställda. Detta ser jag personligen som en avgörande fråga för att komma tillrätta med den kompetensbrist som både företagen och kommunen uppgavs lida av. Vad jag menar är att det är avgörande för att få kompetenta individer att söka sig till Leksand att det finns någonstans att bo utan att behöva köpa sig ett boende. Då blir det ett för stort steg för de flesta. Goda arbetsförhållanden och möjligheter att själv påverka sitt arbete har mycket forskning visat vara avgörande för trivsel, arbetstillfredsställelse och därmed resultat. Här gick meningarna isär om lösningar. Vänsterpartiet vill prova 6-timmars arbetsdag inom någon verksamhet, något som M och KD saknade förståelse för. De menade att det saknas personal idag och då kan vi ju inte sänka arbetstiden. Hur man skulle skapa bättre arbetsförhållanden istället var mer svårtolkat. Kortare arbetstid med en lön som går att leva på kommer att leda till färre sjukskrivningar och en personal som orkar jobba hela arbetstiden som (V) ser det. Jo, det kommer troligen att kosta något mer än vad det kostar idag men det är kostnader som i vilket fall som helst måste till för att komma tillrätta med arbetssituationen som råder. Det var intressant att Sebastian Larsson kan med att räkna som han gör. Han menade att kostnaderna skulle öka med 33 % dvs inga vinster med minskande sjukskrivningar och ökad trivsel. Annars brukar moderater kunna räkna med hävstångseffekter när det gäller att skattesänkningar skall generera ökade skatteintäkter. Det är visserligen på riksplanet men ändå. Att både M och KD valde att göra beräkningar för alla anställda i kommunen när förslaget från V är att prova i någon del visar att man inte förstår hur situationen på golvet ser ut och att något måste göras. Nej, 6-timmars arbetsdag kan vara ett sätt att attrahera arbetskraft och därmed komma tillrätta med kompetensbristen och borde provas i någon del av verksamheten.
Man kan också fundera på varför inte det blev någon diskussion om vägföreningar. Går det kanske inte att förklara fördelarna med att en sedvänja sedan 50 år rivs upp och kostnader dumpas över på enskilda?
Strandskydd
Man diskuterade om det kan gå att göra avsteg från strandskyddet, här verkade det som det inte finns några större motsättningar. Från publiken kom dock information om att strandskyddet redan är åsidosatt genom att stängsel satts upp över vandringsleden vid stranden någonstans vid Hjortnäs, om detta stämmer är det häpnadsväckande att sådant kan ske utan att det beivras.
Analysarbete
En fråga som oroar mej som arbetat i många år med reaktorsäkerhet och haveriberedskap inom kärnkraftindustrin är den brist på konsekvensinsikt och konsekvenanalys som uppvisas. Här vill jag lyfta fram några exempel från debatten.
Först de ökande kostnader som blev resultatet av att Excelskolan startade. Här varnade skolinspektionen för ökande kostnader men kommunen gjorde tydligen ingen riskkalkyl om hur det skulle slå, det blev som det blev, sparkrav som slagit på verksamheten. Enligt ungdomarna på plats har det resulterat i försämrade förutsättningar för studierna genom större klasser och färre stödfunktioner och därmed mer stök. Man ska inte gråta över spilld mjölk men man kan försöka lära sig av erfarenheter.
Nästa exempel är lärdomar från sommaren. Då utmanades kommunen av bränder och hetta. Det angavs att man klarade av situationen på ett acceptabelt sätt trots att man inte identifierat dessa situationer tidigare. Det framkom tydligt att kommunen saknar en relevant riskanalys där olika risker värderas avseende sannolikhet, konsekvens och åtgärder för att minimera eller hantera riskerna. Att vara mentalt förberedd på vad som kan hända och hur det kan hanteras förbättrar förutsättningarna för att framgångsrikt hantera situationen avsevärt. Leksand behöver detta och kommunerna i Sverige borde kunna samarbeta för att kunna förbereda sig bättre på vilka osannolika händelser som kan inträffa.
Moskogslänken
Det sista exemplet är kostnaderna för Moskogslänken där Ulrika Liljeberg menar att hon tror på kalkylen 20 miljoner trots att hon vet att cykelbanan till Västanvik gick på samma summa. Detta tycker inte jag är seriöst då jag förstått att kalkylen på för Moskogslänken är flera år gammal. Det är snarare den typen av glädjekalkyler man brukar ta till för att driva igenom ett beslut. Utfallet brukar då bli 3 till 9 gånger dyrare. Oavsett om det är strategisk rätt utifrån trafiksituationen att bygga Moskogslänken eller inte bör kalkylen vara aktuell när beslut fattas. Den oenighet som framkom om utredningen av behoven av Moskogslänken är tillräcklig eller inte bör diskuteramellanpartierna så att enighet i frågan uppnås. Då duger inte argumentet ”därför”, det hör hemma i sandlådan. Båda sidor stödjer förhoppningsvis sina ståndpunkter på reella sakargument. Det måste gå att skapa enighet i om något behöver djupare utredning eller inte. Att göra kommunala investeringar som inte ger det önskade resultatet kan inte försvaras.
Som ett slutord vill jag citera Tage Danielsson som diktade så klokt ord som passar att ha med sig när man förvaltar skattepengar.
”Säll, är den som har som rättesnöre, att tänka noga efter, före.”
Olle Berglund, V Leksand
